virkad.blogg.se

Från början var jag dubbelbokad vid 09 i morse men igår ringde dom från barnmorskemottagningen och sa att läkarbesöket var inställt men ultraljudet och barnmorsketiden var kvar.

Så jag kunde gå på läkarbesöket på sjukhuset angående dom blodförtunnande sprutor jag tar.

Det var inga konstigheter där men givetvis funderar jag på varför jag skulle dit nu när dom bokade in en ny tid om 4 veckor för ett samtal om blodförtunnande sprutor/förlossning.

 

Sen blev det brottom till barnmorskemottagningen som ligger i ett hus långt från huvudbyggnaden.

Sambon var för första gången med och vi såg båda fram emot ultraljudet och mätningar och annat hos barnmorskan.

 

I väntrummet kommer ultraljudskvinnan och det är min tur, samtidigt öppnas rondrummets dörr och en diabetesnisse tittar ut och undrar vart jag har varit.

Läkartiden var ju avbeställd så jag skulle ju inte dit.

Men det tyckte han, läkaren var inte där men dom andra är där och jag var sen och vi skulle prata ändå tyckte han,

jag sa att tiden var avbeställd och nu har jag min ultraljudstid och jag vill göra den, men han ville prata och kvinnan från ultraljudet sa att hon tar en innan mig så löser vi det, det kan bli väntan men hon tar mig sen.

 

Besviken går jag in på den avbokade tiden.

Inget vettigt blev sagt. Proverna ligger bra som alltid och tio minuter gick.

 

När jag kommer ut är barnmorskan där.

"Hej, jag är ledsen men det blir inget ultraljud idag. Kom in till mig nu"

Då var jag väldigt arg och besviken, då vi väntat i över 4 veckor och planerat att båda kunde vara med och jag skulle äntligen få stilla min oro och se hur barnet växer och mår. Men så blev det inte.

Ny ultraljudstid fick jag nästa vecka.

Vikten var +2 kg

Livmoderns mått var 27

Barnets hjärtljud var 150

 

Sen pratade vi lite och jag nämnde min oro ang. GBS och att det igen gör ont efter toa besök på natten och att jag ringt till barnmorskemottagningen i veckan ang detta plus att jag är orolig för havandeskapsförgiftning.

Det skulle jag inte vara orolig för "det får man inte så här tidigt"

Sen togs ett blodtryck som var 130/100. Inte bra. (som jag trodde)

Men det var nog ingen fara tyckte hon "det är ovanligt med havandeskapsförgiftning i vecka 27+4" (vecka 28)

Blodprov för järnvärde togs och då frågade jag om det inte finns blodprov som visar om det är havandeskapsförgiftning eller inte? (vilket jag vet finns och som hon inte tänkte ta)

"jo det finns det, vi kan ta ett sånt"

Ett till blodtryck togs.

130/100.

"Nu vill jag inte släppa hem dig innan jag ringt doktorn för det var lite högt blodtryck, det kan vara så att du kommer behöva blodtrycksmedicin, sitt ute och vänta så ringer jag doktorn"

 

Det tog lite väl lång tid det tel. samtalet.

Och när vi gick in igen sa hon att doktorn ville göra en undersökning om 2 dagar med ctg/blodprover/blodtryck.

Nu känns det återigen som att dom bestämmer och planerar saker jag inte vet.

Rädslan att jag blir kvar och inlagd är stor.

Sen har jag redan tänkt igenom allt som skulle kunna hända och var jag bara lite orolig innan så är oron just nu på 100%

Kan ju tänka mig att blodtrycket stiger mer nu eftersom jag känner mig extremt stressad och orolig.

 

Hoppas att det blir en undersökning och att jag ev får blodtrycksmedicin. Hoppas på hemgång samma dag.

 

Vill verkligen inte att undersökningen/blodprov visar sjukdom eller att barnet inte mår bra och att det kommer bli kejsarsnitt som jag måste vara sövd på och att vi får en bebis så tidigt som i vecka 27+ (28)

Det är för tidigt. Vi födde första barnet med akut snitt i vecka 32, så att ta oss igenom en ny NEO tid känns overkligt och jag hoppas bebisen kan stanna inne i magen ett tag till.