Den stora skräcken del 2 (känsliga varnas)
Är du känslig så läs inte dessa 2 inlägg, jag skriver ärligt och öppet och är nu öppen med att dessa 2 inlägg kan för många vara "för mycket" så sluta läs nu.
För dig som fortfarande läser, läs gärna del 1 innan du läser denna. Och jag har valt att vara öppen med allt som händer under graviditeten och vill inte dölja detta.
Jag låg avstängd och tom på sängen.
Tiden kom då barnen skulle läggas, tar mig upp med handduken mellan benen och en handduk runt kroppen.
Pussar och kramar barnen god natt och ställer mig sen i duschen igen.
Det rinner inte lika mycket men det finns fortfarande blod kvar.
Börjar grina igen.
Varför händer detta?
Ser att en liten klump i badkaret och börjar grina ännu mer, är det delar av barnet jag ser?
Den enorma blödningen verkar ha slutat så jag tar på mig underkläder igen.
Badrummet ser allt annat än fräscht ut!
Blodiga fotspår över hela golvet, blod i handfatet och i badkaret.
Gör rent allt och lämnar badrummet för att lägga mig på sängen igen. Givetvis med en handduk under mig ifall en jätteblödning kommer igen.
Grinar igen. Tarmarna rör sig och jag tänker på barnet jag nyss känt rörelserna från. Känner på magen, den käns mjuk.
Finns barnet kvar eller har vårat mirakel dött?
Inte kan barnet vara kvar efter den enorma blödningen? och klumparna?
Eller?
Det konstiga är att jag har inte ont. Inte den minsta "mensvärk" som jag brukar ha i samband med missfall.
Men aldrig har jag blött så här mycket.
Somnade tidigt.
Det blev lördag.
Jag blödde fortfarande, samma mängd som en vanlig mens.
Men ingen mensvärk. Men jag hade ont över blygdbenet när jag låg på rygg och ont i blygdben/höft när jag låg på sida.
Ringde kvinnokliniken "det behöver inte vara någon fara, du behöver inte komma in om du inte blöder så mycket igen då kan du ringa igen och få en tid"
Söndag. Blöder fortfarande.
Vi har en tid inbokad för ultraljud i morgon. Ska gå på den för att se om fostret finns kvar och om hen i så fall lever och om hen gör det försöka få en förklaring till blödningen jag hade och den blödningen jag har nu.
Hoppas av hela mitt ♥ att barnet finns kvar och mår bra.
Jag tror verkligen att allt fortfarande är bra.
Jag ger inte upp än. Tror jag känt hen där inne och det är nog inte "dödsryck"
Jag tror och hoppas att detta barn är starkt och att graviditeten blir så lång som möjligt.
Hoppet finns alltid kvar!
Hur det än är längar jag till att få se "sprattel" i morgon♥
Håll tummarna!
